Inglorious basterds, indeed!
Ännu en lysande rulle från Mr. Tarantino himself. Över 150 minuter cineastgodis i alla dess former. Att man lyckats casta så många lysande skådisar som kan tala snygg tyska (bland andra språk) är verkligen en bedrift. Hela den påhittade historien är mycket tilltalande, precis som samtliga rollinnehavare. De ganska få men långa dialogerna är lika oefterhärmligt Tarantinska som man kan förvänta sig, vem minns inte förhöret av Clarences pappa i True Romance? När dialogen svänger över och man förstår vartåt det bär hän och det inte finns något att göra åt det, det är då som Quentin gör sig allra bäst. Det sparas inte på varken krutet, blodet eller äcklet, men det blir aldrig felplacerat eller för överdrivet, bara lite väl jobbigt att se ibland.
Foto, soundtrack och effekter är av absolut toppklass rakt igenom och jag kan bara inte sluta le när eftertexterna rullar fram.
Betyg: 9 Naziskalpar av 10 möjliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar