Japp, så var det dags att lämna 30-plus livet till förmån för 40-minus istället. Jag passerade snöret i fredags och gick från 34 till 35. Skumt. Undrar hur lång tid det ska ta innan man känner sig så gammal som man faktiskt är? Det kommer aldrig att hända antagligen. Skitsamma, man mår som man förtjänar och känner sig som man vill. Men jag har märkt att tiden verkar flyta snabbare nu än den gjort förut, lite skrämmande faktiskt. Om man klarar att leva varje dag som om den vore den sista så skulle man vara oändligt lycklig, jag nöjer mig nog med att vara helt tillfreds och lite lagom lycklig tror jag. Jag har en vacker fru, en vacker son, ett bra jobb och en mysig familj på alla sidor om mig, vet egentligen inte vad mer jag kan önska.
Varje gång jag fyller år får jag ändå frågan vad jag önskar mig, det blir svårare och svårare att besvara den frågan. Det gör mig lycklig och lite tom inuti. Jag har ju allt jag behöver! Men trots det lyckades min underbara fru och min familj samla ihop och ordna med flera fantastiska saker till min födelsedag som firades lite i förskott förr-förra helgen i pappas nybyggda hus i Ronneby skärgård.
Jag fick:
En ny iPhone 3GS 32 GB av Jenny och Linus
En cykel (för vardagsbruk, min carbon-racer är bara för träning) av pappa, lillebror och sambos
Ett silverarmband med svart gummilänk av mamma med familj
En ruskigt cool gigantisk smidesljusstake, handgjord av en vän till familjen, tillika ordensbroder
En AGA kolsyremaskin i rostfritt av svärfar, svåger och sambo
Jag kan bara säga att jag känner mig väldigt älskad och uppskattad på alla sätt av ett sånt firande, tack alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar